Att spänna upp papper

Det är en ytterligare grad av risk, koncentration och ansamling av… oro? prestationskrav? idioti? när man spänner upp ett akvarellpapper innan man börjar måla på det. Det var ett tag sedan. Jag finner mig, lite överraskande, i en avsikt att göra bildtillverkandet lite svårare för mig själv. Det är roligt. Och skrämmande. Och naturligtvis fruktansvärt farligt. Bra morgon. 

 Det här är alltså inte masonitskivan som är böjd, utan pappret som sliter i den.  

Det här är alltså inte masonitskivan som är böjd, utan pappret som sliter i den.  

God dammit. Även igår var jag här och försökte hela dagen utan att få något gjort. Men kanske visar det sig att det var behövligt gnissel och tvekan inför en betydligt soligare och medgörligare dag. Innan lunch kanske vi vet.